sandracaan

Jag har flera gånger undrat varför jag har valt att ge upp mitt trygga nät i Sverige, lämna min familj, mina vänner för att spendera all min tid på att jobba. Innan jag lämnade Sverige var jag 100 % säker på att jag ville spendera all min tid på att bygga min karriär. Då och då hamnar jag i mindre svackor då jag promenerar till mataffären och ser familjer handla tillsammans eller när jag går och shoppar en lördag och ser vänner fika och skratta tillsammans. London består av drygt 9 miljoner människor men på något sätt lyckas jag känna mig som den enda personen i världen. Däremot under mina bättre stunder vet jag att jag är här för att vinna erfarenhet, erfarenhet som jag inte kan få genom att vara i stad där jag kan ta allt för givet. För att finna en balans har jag vänt mig till min egen karriärpyramid och använt den som en tidspyramid för att lätta på stressen. Istället för att se min tid i London som något ovetande har jag delat upp tiden halvårsvis, detta har gjort vardagen lättare då jag endast ser 6 månader framåt. Som jag har skrivit i mina tidigare inlägg, det man vill ha i livet kommer inte gratis. Det handlar om att kämpa och göra uppoffringar, det kommer att avlöna sig på ett eller annat sätt i framtiden. Det viktiga är dock att balansera kampen efter en karriär med ett socialt liv. Utan ett socialt liv kommer en känsla av meningslöshet snabbt att jaga ikapp dig.



It's about having the confidence to roll the dice

Alla erfarenheter är bra erfarenheter, jag har växt på ett sådant sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag har definierat min ambitionsnivå och sedan har jag siktat högre. Jag har gett min egen definition av prestation en ny innebörda, jag har gett min egen definition av mod en ny innebörd. Detta tillsammans har skapat något som jag kommer att värdesätta för en lång tid framöver: det handlar om att våga stå upp för mig själv på jobbet samt att säga nej. Erfarenheten har lett till ett självförtroende som jag tidigare ej hade. Du kan bygga på ditt självförtroende genom att tro på dig själv. Mitt första jobb i England trodde jag inte på mig själv, vilket ledde till att ingen annan heller trodde på mig. Jag blev tillsagd att min prestation inte motsvarade vad det var de sökte. Jag velade länge fram och tillbaka, skulle jag stanna i ett företag där jag inte såg en framtid eller skulle jag söka vidare? Många faktorer skrämde mig, tänk om jag inte hittar ett jobb, tänk om jag inte klarar av något annat jobb. En dag stötte jag på droppen som fick bägaren att rinna över, klockan var 11:19 och jag sa upp mig. Klockan 12:30 gick jag ut från kontoret för sista gången. Detta var 6 månader sedan, men jag kommer fortfarande ihåg känslan när jag passerade receptionisten på min väg ut. Jag vände mig om och tittade på byggnaden en sista gång med en stor känsla av lättnad och lycka. Jag intervjuade för ett nytt jobb i en annan bransch som jag inte hade någon kunskap eller erfarenhet om. Jag bestämde mig för att spegla ett starkt självförtroende utåt även fast jag var skrämd av de nya arbetsuppgifterna. Genom att ha tagit den här risken gick jag från att ha varit reflekterad som en person med mindre bra prestationer till att ha blivit nominerad två gånger för utomstående prestationer på mitt nya jobb.

Jag lärde mig en sak av att våga ta risker: jag stängde en dörr och öppnade 10 nya. Det handlar om att våga förlora, lär dig att resa dig igen efter ett nedslag.

"With courage you will dare to take risks, have the strength to be compassionate, and the wisdom to be humble. Courage is the foundation of integrity."